Den här bilden har jag sett på Facebook, vänner till mig har spridit och applåderat den och andra vänner har blivit förbannade och kritiserat den.

Jag diskuterade bilden med min vän Sara och hon sa att det grundar sig i ett kvinnoförakt. Jag funderade på det ett tag och kom fram till att om det inte är kvinnoförakt så är det åtminstone en helt skild syn på män och kvinnor som förebilder.
Tänk på Whitney och allt ni läst om henne sedan hon dog. Tänk på
den där kommunpolitikern som skrev att Whitney var en dålig mamma. Tänk på den här bilden med budskapet att man inte ska sörja att en av vår tids största sångerskor dött.
Tänk på det och tänk sedan på alla manliga rockstjärnor som dött och fått något som närmast kan förklaras som
gudstatus.
Tänk på Kurt Cobain. Tänk på Jim Morrison.Tänk på Jimi Hendrix. Tänk på Elvis.Tänk sedan på hur många gånger ni läst om vilka dåliga fäder Kurt och Elvis var. Fundera på hur många personer ni hört säga att de inte är värda att sörja på grund av alla barn som svälter varje dag. Fundera på hur ofta ni hör epitetet "knarkare" om dessa män.
I de flestas ögon var de legender, rockstjärnor, gudar.
Whitney är ingen gud, hon var en dålig morsa och en simpel knarkare som valde bort sin karriär för ett liv kantat av missbruk.
För kvinnor får inte fucka upp. Kvinnor får inte göra fel, hamna i dåliga livssituationer eller förstöra sina kroppar med droger. Då förlorar de all sin mänsklighet, de blir dåliga. Dåliga människor och framför allt dåliga kvinnor.
Jag gör som Liv Strömquist,
jag tänker på Whitney.